Ida i Afrika

Idag fick jag ett riktigt tungt besked. Wasswa, en av tvillingpojkarna jag tog till sjukhuset för en vecka sedan, somnade in igår kväll. Hans kropp orkade helt enkelt inte mer. Hela veckan har varit en berg- och dalbana, han har stundvis mått bättre men igår kollapsade tydligen allt. De upptäckte att han hade malaria och eftersom han redan var så nedsatt, undernärd, uttorkad och sjuk fixade han inte det. Jag har hela tiden vetat att han har varit väldigt, väldigt sjuk men jag trodde någonstans att de skulle få ordning på det på sjukhuset. Det känns riktigt tungt och dagen har varit fylld med tårar.

Dagen har varit väldigt märklig. Det fungerar väldigt annorlunda vid ett dödsfall här än vad jag är van vid. När jag var på sjukhuset för att hämta upp mamman och Kato för att köra hem dem till familjen för begravning fick vi även ta med Wasswas lilla kropp. Här tar man hand om sina döda på ett helt annat sätt och begravningen ägde rum redan idag. Kändes helt surrealistiskt att ha en liten kropp i bilen men också fint på ett sätt. Svårt att förklara. Kato mår i alla fall mycket bättre och har gått upp en hel del i vikt. Han har varit en klippa idag och fått oss på andra tankar med sitt skratt och sitt jollrande. Han blev utskriven från sjukhuset eftersom det är större risk för honom att vara där med alla sjuka. Mamman är dock inte i skick att ta hand om Kato på egen hand, hon har hittills inte visat att hon förstår hur man tar hand om en liten. Ruth gav mig ett fantastiskt besked att Kato och mamman kan flytta in på barnhemmet UCC Danmark har för att se till att hon matar och ta hand om honom. Där finns en sjuksköterska oftast tillgänglig vilket känns väldigt tryggt.